.

Det här med att vara Au Pair....
Man känner sig så ensam när man först kommer hit. Verkligen jätte ensam! Man känner sig som en jätte liten människa som inte har några vänner alls. Du känner ingen, du har ingenting, du börjar om på nytt.
För att inte bli forever alone söker man upp kontakt med människor i området. (Facebook vad skulle vi göra utan dig?) Sedan bestämmer man att man ska fika (typiskt au pair grej) på Starbucks, något fik i närheten eller Dunkin Donuts. Direkt när man träffas är det första man pratar om är familjen, barnen, arbetstiderna och hur man trivs. (Vi har verkligen ingen annan fantasi)
Man känner direkt om man trivs med personen eller inte. Där efter delar man in de personerna i olika grupper. Folk jag kan umgås med när som helst, folk jag kan träffa någon gång ibland, folk jag kan fika med, folk som bara finns där.

Det finns så mycket konstigt folk. Folk man aldrig skulle ens tänka sig att umgås med hemma. Folk som tar bort en på facebook efter man har träffats en gång. Folk som total ignorerar varje gång man ses när man har träffats en gång redan på en fika. Vi au pairer är lite speciella, några är väääldigt speciella, men ändå går vi ihop (oftast) ganska så bra! Sen finns det såklart mycket bra folk också. Folk man vill spendera varenda minut med och som man kan hitta på saker med när som helst.

Jag har aldrig sagt att jag är normal och att alla går ihop med mig. Det finns säkert folk som tycker jag är en idiot, korkad osv.
Men så många vänner som jag har fått på så kort tid här skulle jag aldrig kunna få i Sverige. Men här sitter vi alla i samma sits, så det kanske är därför det går så bra!?
Sverige är stelt och tråkigt och tjejer kan inte prata med tjejer. Speciellt när man är över 20. Då har alla oftast bildat sina egna kompis grupper, vissa glider isär och andra har sitt gäng kvar efter studenten. Har jag fel eller är det inte så?
När jag kommer hem kommer jag inte vara lika feg/tråkig och inte kunna prata med vem som helst. Då ska jag minsann visa att jag har växt, växt som person till det bättre!

Så tack USA för att du har gjort mig till det bättre, den där bättre människan jag vill vara. Den mer positiva, framåt, trevliga Bea!
Och förlåt för rörig text, visste inte riktigt vad jag ville få ut av det här, men jag vill nog mest bara tacka den som kom på det här med Au Pair grejen. Jag har redan växt som person och jag har bara varit här i 6 månader! (på måndag woho) Så tack igen!


Andra veckan i USA


Miami för tre veckor sedan