.

Såhär mitt i natten är jag vaken nu igen! Flera tusen tankar men nu så mycket klarare!

Chattade lite med familjen, eller pappan och Lill killen. Han berättade om allt från New York Rangers till mitt rum, mobil barnens skola och dagis. Tror jag dör lite! Familjen är för bra för att vara sann och han gjorde mig på bättre humör och peppade mig på allt!

Tack! <3

Nej nu är klockan snart halv tre, och varför sover jag inte då? Nej för just nu är det mycket i min skalle. Sista veckan i Sverige, det känns bara sjukt!

Sov dags vare,

Hemma hos mammsen igen då efter att ha kört pappa och Anette till skavsta imorse, tagit en liten tupplur hemma hos pappsen och sen åkt till stan för att nu göra lite ärenden inför USA. Måste fixa med min mobil och min bank. Sen har jag lite mer kontroll över det hela. Hörs senare!

Allt på ambassaden gick bra förutom suriga kvinnan bakom disken. Fick springa ut med en annan tjej från ambassaden för att köpa fler frimärken. Tur att jag hade någon att prata med där inne som ska göra samma sak som mig. Lättade lite på min nervositet.

Nu har jag och sis satt oss på tacobar för att äta lite lunch och sen ska vi fördriva tid genom att gå och shoppa.
Pusselipuss

Så de går inte så jätte bra för mig just nu.
CC ringde precis och sa till mig att jag hade skickat fel hälsointyg. Great! Så det är bara att fixa om det idag. Sen hittade jag inte mitt pass igår, fick panik! Men pappa hittade den i en låda.
Asså det här med att hålla reda på saker/papper är inte riktigt min grej tydligen. Men som tur är så löser sig allting alltid till slut.

Imorgon ska jag till Stockholm till Ambassaden och fixa visum. Är riktigt nervös inför intervjuer och allting som ska hända där. Men som sagt, allt löser sig!

Jag börjar få panik. Idag (19 december) är det bara fyra veckor kvar tills jag åker.
Fyra veckor kan gå så otroligt snabbt, och så otroligt sakta. Men de här fyra veckorna kommer gå för fort. För fort för mig att säga hejdå till de fina människorna som finns kvar här. Det är det som oroar mig mest. Hur mycket jag kommer sakna dessa människor. Men annars vill jag bara dit och leva livet nu med en gång! Det är ju där jag hör hemma, det är där jag kan se mig själv leva. Här i Linköping finns det inget för mig kvar.

But who am I to talk, jag ändrar åsikt hela tiden. Only time will tell...

Annars så är familjen pretty awesome! De mailar mig lite titt som tätt och berättar det senaste. Idag skrev pappan LOL till mig så jag dog lite när jag läste det haha. Skön kille!

Ikväll har jag rensat och städat i mitt rum (mest i garderoben).
Jag börjar redan få panik för vad jag ska ha med mig till USA och vad jag ska låta vara hemma. Hur många skor, hur många bikinis (jag har tusen), hur många jeans? Asså det här får mig att freak out lite.

Allting börjar kännas som att det är rätt så nära nu. I veckan ska jag ta tag i alla papper och sånt som ska skrivas på. Sen på fredag är det exakt en månad tills jag åker. Paniken rusar fram och jag vet inte hur jag ska klara av allt det här. Säga hejdå till alla kommer bli det jobbigaste, men jag är så himla glad att jag äääntligen gör något åt mitt liv. Jag längtar men ändå inte. Förstår ni mina virrigheter?

Nej nu är det slut babblat.
Föresten fick jag mail från familjen i fredags där pappan i familjen tagit kort på renar som var utanför deras fönster. Han skrev att det fanns 3 stycken på bilen (när det egentligen bara var två). Han skickade sedan ett till mail fem minuter efter och skrev:
"I realize there are only 2 deer in the picture but there was a 3rd deer in the yard not in the picture. I promise I can count, and I didn't just finish all the glogg!"

Haha skön!

Började morgonen med att träna! Duktigt gjort!
Vid halv ett tog jag mig in till stan för att egentligen köpa julklappar. Slutade med att jag kom hem med grejer till mig själv istället, (Dock sådan saker som är ganska viktiga och behövs nu med en gång) men de gjorde inget alls!

Det här med att bli Au Pair krävs lite arbete. Nu har jag precis ring runt till läkarhuset, (för att beställa tid för hälsoundersökning) polisen (polisregisterutdrag) och till CulturalCare (för att fixa med mitt visum). Är långt ifrån klar med allting och det känns som det är hundrasjuttioelva papper att skriva på. Men snart så!
Fick ett mail från familjen inatt att de just nu håller på att flytta för fullt och möblera i alla rum. Sedan sa de även att de hämtar upp mig på Madison Square Garden (how awesome?) dagarna efter jag varit på skolan. GREAT, så slipper jag leta mig ur New York och hem till dom!



Där ska jag minsann bo!

Okej jag skulle inte sagt något i för väg, det ger bara otur!

Är sjukt besviken men vad ska jag göra åt det..

Ikväll ska jag prata med USA!
Just so you know!

Puss

Jag har nu kommit till den punkten där i livet där jag har två vägar. Två vägar att välja på vart jag ska i livet.
Den osäkra vägen eller den säkra?
Jag som velat detta i flera år nu har helt plötsligt blivit sjukt osäker.

Paniken rusar fram och samtalen med +1800 som nummer fortsätter ringa. Vad ska jag säga, vad vill jag?

Vilsen tjejen med bara sitt eget hjärta att gå på. Det vill vara här i Sverige, men någonstans långt där inne tror jag att mitt hjärta tillhör USA.

Vad som händer och vad jag väljer lär ni få reda på inom snar framtid.

Ny match idag.
Denna gång från Fairfax, VA. Familjen är svenskar/amerikanare och har två flickor på 5 & 2 år.

"We will treat the au pair as a member of our family and include them in all friends and family events as they prefer to attend."



Verkar som en himla bra familj (det känns som jag säger det till alla, men alla är verkligen himla bra) och jag hoppas att de kanske mailar/ringer mig någon gång snart, men som sagt, man vet aldrig.