.

Vid 4:50 var klockan ställd. Men jag vaknade istället runt halv 4 och kände att jag och Patrik kanske kunde gå upp och fiska lite. Det ville han inte, utan han sa till mig att somna om. Lyckades göra det tills klockan ringde och då ville jag inte gå upp längre. Vi gick in till huset och åt lite frukost tillsammans med mamma och M&M.

Väckte uppe resten av släkten, kramades och pussades hejdå och sedan åkte jag och Patrik till Arlanda. Samma som när jag sa hejdå till Carro och Elin, det var inte så jobbigt när jag väl var där, men när jag åkte iväg grät jag som en gris. Det var lite jobbigt!

Kom i god tid till Arlanda så vi satte oss utanför min säkerhetskontroll grej och bara väntade. Det var helt sjukt jobbigt att säga hejdå till Patrik för tredje gången nu på ett år. Gjorde så ont i fingertopparna (får konstigt nog ont där när jag gråter och mår dåligt) och hjärtat att säga hejdå! Vi skiljdes åt och där inne på flygplatsen fick jag sitta i två timmar innan planet lyfte.

Planet var okej stort, inga tv skärmar i sätet tragiskt nog, inget batteri på mobilen och bara en tidning att läsa. Måste jag säga att flygresan var seg?

När jag kom fram var det jätte varmt (jag gick runt i svart långklänning), jobbigt att dra på väskan, allmänt trött, fortfarande lite ledsen efter alla hejdån och lite smått irriterad.
Fick tag i en shuttle bus till Grand Central. Fick sedan ta tåg till Stamford och sedan byta till Wilton.

Väl här hemma var det två jetlegade barn, Keith och Paula och Jonna hemma. De satt vid tvn och kollade på väderprognosen som sa att det var Tornado varning. Där av kunde inte Ryan ta sig hem från NC. Han fick istället flyga till Boston och sedan ta tåg hem. Stackarn.  
Jag åt lite middag och sedan somnade jag vid 8. Skönt att somna i sina egna stora säng!